Inför dagen var jag jättenervös, nästan till och med ännu mer nervös inför gårdagen. Första mentorstunden sade jag inte ett ord och likaså under början av första lektionen även om jag försökte säga något. Men sedan skulle vi plötsligt delas in i grupper för projektarbete och man skulle ställa sig på ett led i ordningen efter skostorlek. Sedan när det var indelat och man kommit lite till ro var det plötsligt tyst i rummet.
-Jaha, här var det tyst, sa jag då tyst för mig själv, utan att tänka på det. Sedan kom det plötsligt igång ett samtal och snart efter det skrattade vi alla tre och efter ännu en stund kändes det som om vi var riktigt bra kompisar. Vi skulle göra något  med temat Musik- Identitet och under vårt "jobb" kom vi fram till att ingen av oss gillar dansband och en i en annan grupp gillar Magnus Uggla, vilket inte någon annan verkade göra. Sedan blev det samling och resten av grupperna kom och plötsligt snackades vår grupp och en annan grupp som gamla vänner eller något. Under lunchen satt jag med min gamla kompis L, som inte hade fått några kompisar ännu (hon fick senare) och kände skuldkänslor när jag övergav henne på lunchen för att kunna hänga med mina nya vänner till idrottsstället som jag aldrig hade hittat till innan. Då blev det en hel del skratt och disskutioner om allt möjligt och vi även gjorde en del saker såsom att åka hiss till ett ställe som vi egentligen inte får vara på (vi kom dit av misstag), handla i kaffeterian (som inte heller är den vi skulle hålla oss till) och annat kul. Jag längtar faktiskt tillbaka imorgon och har haft en konstig slags... energi i mig hela eftermiddagen. Förhoppningsvis kommer det fungera lika bra imorgon som idag så länge jag vågar vara mer pratsam än en mus.