Det är väl fler än jag här som har koll på vad Harry Potter är? Det tar jag i alla fall för givet. I vilket fall som helst kommer den sjätte filmen snart på bio och då har jag bestämt att jag ska gå och se den med en kompis. Men innan dess ville jag se om de andra filmerna, så varje dag under denna veckan har jag sett en film om dagen.

Och av varenda en av filmerna kan jag inte låta bli att få en varm och go känsla i magen. ;) Av vad? Allt: Dumbledore som är så snäll och duktig, de levande tavlorna, Gryffindores mysiga sällskapsrum, de skickliga postugglorna... Listan skulle kunna bli lång, men jag tror jag stannar här.

Samtidigt är det många saker som inte är lika trevliga: Voldemort, dödsätarna, skrikande böcker, alla som vill döda Harry och sist, men inte minst, dementorerna... Här kommer jag inte på lika mycket, men dessa sakerna är sådant som berör.

Särskilt minns jag slutet av den fjärde filmen, den jag såg idag. Det är precis efter att han kommer ut ur labyrinten, med Cedric Diggorys (även kallat Robert Pattinson, samma skådespelare som stjärnan i Twilight) döda kropp. Alla i publiken tänker "hurra!" och ropar dem välkomna. Men det är ju inget att hurra över. När jag såg filmen på bio, under det stället när Harry skriker ut sanningen om vad som hänt... Jag blev gråtfärdig där (och jag gråter aldrig åt filmer). Ett väldigt fint ställe om jag får säga det själv.

Anyways, nu ska jag avsluta mitt sega inlägg här med en bild för den femte filmen. Den ska jag se imorgon.