Idag provade jag på spinning i en timme. Efter ungefär halva passet kändes det som om jag skulle dö, när jag kom på att det kanske skulle hjälpa lite om jag tänkte på något. Det första jag kom och tänka på var såklart Twilight och jag fick lite skuldkänslor för att jag inte läst Eclipse på länge. Plötsligt dök Jacobs ansikte upp framför mig och min iver att kämpa blev plötsligt stor. En stund i alla fall.

Lärdomen av detta är att alltid tänka på Twilight. Kämparglöden växer och när jag väl tänkte på honom ville jag inte sluta. Jag struntar i hur beroende eller störd ni tror jag är, för jag kan inte göra något åt det.

Jag är beroende. Det är jag glad över.