Under de senaste dagarna känns det som om folk börjat påminna mig om att jag betyder något. Det är ju helt underbart att höra och man blir mycket gladare av det, och väldigt rörd också såklart. Kanske är det för att det är jultider? Ingen aning, men med detta inlägget tänkte jag ge tillbaka för alla som betyder något.

Min familj: Ja, det är ju dom som finns runt en hela tiden. Dom har man känt i över sexton och de kan en nästan utantill. När man är på dåligt humör kommer han hem till en bra familj som man lever tillsammans med. Det är helt enkelt underbart och det är en underbar känsla att ha en. Det finns ju folk som inte har någon förälder eller annat. Tack och lov har inte jag det så. Men tack för att ni finns, det är allt jag kan säga.

Mina vänner: Jag tänker inte peka ut någon särskild, för alla är lika viktiga för att göra vardagen bra. Förut, på den gamla tiden, var jag ju vädigt ensam. Men sedan blev det en förändring och jag fick några underbara vänner. Man kan skratta och gråta tillsammans med sina kompisar och vissa saker funkar helt enkelt inte att göra med familjen, så då är vännerna där och ställer upp och roar en på olika sätt och vis. Hade jag inte haft er vet jag inte vad jag skulle göra under dagarna.

Mina nätvänner: De kompisarna man har över datorn kan man inte hitta på saker med, dem bara finns där i vardagen. Men skulle inte vardagen vara förgylld med denna sortens vänner skulle fritiden bli mycket tråkigare. Men det är skönt att ha folk som man aldrig träffat eller känner i vardagen, för då vet inte folk hur jag är. Man känner sig inte bedömd på något sätt som man kanske gör när man träffar en ny person. För över datorn är allt du kan bedöma hur någon skriver, men det är oftast inte något man tänker på. Dessutom är det ofta lättare att prata med någon främmande. Man vet då att dem inte kan skvallra för någon, inte heller har dem anledning att ljuga för en. Så dem behövs. Som kryddan på maten.

Övriga omkring mig: Dem jag inte träffar lika ofta eller som inte spelar så stor roll i mitt liv måste jag också tacka. Allt från lärare som försöker göra lektionerna roligare, trevliga människor man träffar på stan eller vem som helst som gör något för att försöka förbättra. Bara ett leende kan ibland pigga upp en om man är på väg att deppa ihop. Det är ju dom allting kretsar, hade inte busschauffören till exempel kommit i tid skulle man få stå och vänta länge.

Så detta inlägget är till för att tacka. Tack skulle jag kunna säga tusen gånger till alla, men det skulle kanske bli överdrivet. Istället skriver jag ner hur jag känner och så får frivilliga ta sig tid att läsa igenom det. Dessutom tänkte jag lägga upp en liten bild, men det hinner jag inte om jag ska kunna gå och sova i tid (eventuellt kommer det en annan dag). Istället lägger jag upp en låt som har en textrad som har fastnat i min hjärna. Jag vet inte om resten av låten passar, men just den raden är klockren just nu.