I natt vaknade man halv sju av att allting plötsligt skakade. Det kändes jättekonstigt, men det var i alla fall inte bara jag som märkte det. Några sekunder senare var hela huset klarvaket Men det slutade efter bara några sekunder, så vi pratade lite snabbt om det. Min mamma var helt säker på att det var en jordbävning och att vi skulle gå ner, medan min bror trodde det var en hård vindpust och att vi kunde gå och sova igen. Trött som jag var trodde jag min bror och gick och lade mig, dock somnade jag först några minuter innan klockan ringde.

Men senare fick jag veta att det faktiskt var ett skalv- Sveriges första i historien rättare sagt. Det är ju självklart man blir chockad, men det finns inte mycket mer att säga. Det känns bara... tomt, eller nåt.