Idag har varit en helt fantistiskt underbar dag, trots att jag mest fått stå i kö och vänta. För idag kom idolerna ner till skåne inom ett tillräckligt avstånd för att jag och Lizzie skulle kunna åka och kolla på dem. Så trots att det började 12 kom vi dit redan11, vilket var en otrolig tur. Tja, egentligen orkar jag inte berätta så stegvis, utan jag tar istället bara det bästa.

Så först och främst var det bästa att idolerna kändes så snälla och personliga på något sätt, trots att en scen skiljde oss åt och dessutom en massa säkethetsvakter. När jag (och lite Lizzie, personligen skrek jag alldeles för mycket för att vara normalt, men orka bry sig) skrek, log dem och vinkade lite. När alla sjungit klart kom alla fem fram på scenen för att fotograferas tillsammans skrek jag Lars! så högt jag kunde, och jag blev överlycklig när han vände sig ditåt och log lite. Sedan skrek jag på Robin också, och han log också och även han vinkade. Bara något sådant kändes fantastiskt och vi rusade sedan bort till kön för att få autografer och fotografera dem. Men fatta vad arga vi blev när dem plötsligt slutade och började med annat på scenen. Vi hade väntat i ungefär en halvtimme! Men vi var så nära scenen att det kändes lönlöst att ge upp, så vi stannade kvar, trots att dem började köra med annat. Så var det i ungefär en timme, innan idoerna började sjunga igen. Vi väntade och roade oss med att fota in i idolernas egna lilla privata hörna, där dem var när dem inte var på scenen. Bland annat satt Lars på golvet och spelade gitarr. När Robin skulle ut på scenen ställde han sig i den lilla öppningen för att vänta, vilket var ungefär två meter framför oss. Glatt vinkade jag för skojs skull och han vinkade tillbaka och gjorde tummen upp, vilket jag också gjorde. Lizzie började fotografera och då började han göra konstiga miner till kameran. Men det var skitkul att han bjöd på det, trots att några säkerhetsvakter stor i vägen. Bilderna blev jättebra och jag njöt i fulla drag när Lars sjöng sin egna låt Rejected Love (som förresten är en av världens finaste låtar ♥) och sedan Robin sjöng en annan låt på gitarr. Sedan började dem äntligen signera igen och vi kämpade emot folkmassan som plötsligt blev jättetät innan vi äntligen, efter flera timmars väntan, fick komma fram till idolerna. Under tiden vi stått i kö hade folk gått gått och delat ut små kort som dem fick skriva på och det skickades från den enda idolen till den andra. Robin till och med pratade med mig, helt oviktigt men ändå.

Robin E: Är detta din?
Jag: Vad sa du? (Har dålig hörsel). *Lutar huvudet lite närmare för att höra förbi folkmassan*.
Robin E: Är detta din? *Samma lugna röst*.
Jag: Ja. *Nickar och Robin skriver vidare innan han skickar vidare kortet till Lars*.

Sedan vid Lars fick jag stanna, för då skulle Lizzie fota mig och Lars (Hon hade satsat 100 spänn, men jag ville ändå så det var lungt). Vi fick en riktigt bra bild och sedan gick vi.

Så det var verkligen underbart! Förresten skakade jag hand med Loulou kort när hon gick bort från scenen, men det är en annan historia som jag inte orkar berätta nu. Jag orkar bara berätta att hennes hans kändes sträv.

Här får ni se en bild också på dem som var där. Bäst av alla var självklart gitarrgrabbarna Robin och Lars, men de andra var också bra. Nu ska jag ta något att äta och så ska jag sova tidigt idag, trött som jag är. Hejdå!