Jag har ju inte visat bilder på prylarna jag beställde i förra veckan, så nu kommer de istället. Tyvärr fick jag veta idag att det blev något problem med någonting, så det kommer dröja längre än jag trodde innan de är framme. Men tills dess får jag glo sönder prylarna på bilderna som finns.

Idag hade jag en liten pratstund med min mamma samtidigt som jag spelade Musse Pigg på mitt antika Playstation 1. Plötsligt sa hon att jag får lov att lägga ut bilder på mig själv. Något som jag inte fått innan, men nu är det tillåtet.

Men bara för det tänker jag inte spränga in en massa bilder på mig själv överallt på nätet. Nä, jag tänker ta det lungt, om jag ens tänker få det till en vana. Men jag har i alla fall en idé till en ny header nu efter jul. Jag vill inte avslöja för mycket, men det är i alla fall Twilight-tema som gäller. Såklart.

För den nyfikne människan som vill veta exakt vad jag fick i julklapp kommer här allting.

Igår tänkte jag blogga om en sak som hände på bussen, men när jag kom hem fick jag aldrig tid till det. Istället skulle vi hem till kusinerna för att betällla några tröjor, lira X-box, käka pizza och ltie annat. Jag trodde det skulle gå på max tre timmar, men det blev över sex timmar vi var borta. om hem halv ett och hade ont i magen när jag trött gick och lade mig, så efter att ha försökt somna i en halvtimme fick jag ta en samarin. Det tog tid att somna då också, men det gjorde jag i alla fall.

Och idag var det skolavslutning! Efter några timmars sömn fick man stiga upp och ta bussen till skolan. Trodde Lizzie också skulle vara på bussen, men när jag kom fram visade det sig att hon hade varit tidigare. Istället såg jag en klasskompis på andra bussen som jag pratade lite med.
 Sedan hittade jag mina kompisar och vi gick in i hörsalen. Dem hade varvat några filmer som elever på skolan spelat in med musik som folk sjöng och spelade. ilmerna var bra och roliga, men musiken var väldigt blandad. Först var det några hiphop-are som försökte få med sig publiken, men ingen klappade med eller någonting. Resultatet blev att dem försökte med andra låtar och tillslut gav dem upp. Nästa kille att uppträda var en synth-kille med konstiga kläder (skratt). Men hans musik var cool, trots att jag inte hörde vad han sjöng. Slutligen var det ett band på fyra personer som spelade två hårdrockslåtar. Grymt var det måste jag erkänna, även om det inte är min musikstil till 100%. Men en av mina kompisar lyssnar mycket på det så jag filmade dem och skickade det till henne. Glad blev hon. :)
 Efter det hade vi en liten återsamling i klassrummet där vi fick pepparkakor och julmust. Typiskt nog skulle jag få ett glas som läckte, så jag fick springa och hämta papper. Och just det, vi fick klassfoton också! Nu när vi hamnat i våra nya klasser har vi ju tagit foton med våra skoltröjor, och idag fick man ut bilder på dem. Plastficka också dessutom, fast det blev kvar i skåpet eftersom jag inte hade någon väska med mig.
 I matsalen serverades det gröt och saftsoppa som vi åt. Under tiden försökte vi då och då ringa Lizzie, eftersom vi fyra skulle ut på stan sen. Tillslut fick vi tag på henne genom någon annans mobil, och vi träffade varandra. Så vi var redo att åka och tog första bästa buss ner till stan.
 Sedna orkar jag inte berätta exakt vad vi gjorde där. I alla fall var jag nära att köpa en färad slinga att ha i håret (har sett någon ha det, snyggt!), men jag bangade ur när det var dags att fråga efter dem i kassan. Dem andra tjatade på mig, men jag ville inte, feg som jag är.
 Och vi gick runt på stan ett tag till innan vi gick till Burger King och åt. Eller i alla fall jag och Lizzie, dem andra två tråkmånsarna ville inte ha något. Men vi pratade och tramsade oss och jag skrattade åt allt och alla kändes det som. Sedan gick vi runt på stan en stund till innan min pappa kom och hämtade mig och Lizzie, och vi sa hejdå till A och F. Tråkigt var det ju såklart, det var ju trots allt sista gången på året vi sågs. Men när jag kom hem var det bara en halvtimme kvar till träningen- som jag verkligen inte orkade med. Tack och lov behövde jag inte vara med, jag behövde verkligen vila. Särskilt som jag sovit så dåligt dagen innan.

Men nu har ju då jullovet börjat, kort är det så man får passa på och ha det bra. Någon dag i helgen får jag se till att julpynta vardagsrummet så man får upp riktig julstämning i hela huset, men nu ska jag bara... vila.

Hejdå!

Under de senaste dagarna känns det som om folk börjat påminna mig om att jag betyder något. Det är ju helt underbart att höra och man blir mycket gladare av det, och väldigt rörd också såklart. Kanske är det för att det är jultider? Ingen aning, men med detta inlägget tänkte jag ge tillbaka för alla som betyder något.

Min familj: Ja, det är ju dom som finns runt en hela tiden. Dom har man känt i över sexton och de kan en nästan utantill. När man är på dåligt humör kommer han hem till en bra familj som man lever tillsammans med. Det är helt enkelt underbart och det är en underbar känsla att ha en. Det finns ju folk som inte har någon förälder eller annat. Tack och lov har inte jag det så. Men tack för att ni finns, det är allt jag kan säga.

Mina vänner: Jag tänker inte peka ut någon särskild, för alla är lika viktiga för att göra vardagen bra. Förut, på den gamla tiden, var jag ju vädigt ensam. Men sedan blev det en förändring och jag fick några underbara vänner. Man kan skratta och gråta tillsammans med sina kompisar och vissa saker funkar helt enkelt inte att göra med familjen, så då är vännerna där och ställer upp och roar en på olika sätt och vis. Hade jag inte haft er vet jag inte vad jag skulle göra under dagarna.

Mina nätvänner: De kompisarna man har över datorn kan man inte hitta på saker med, dem bara finns där i vardagen. Men skulle inte vardagen vara förgylld med denna sortens vänner skulle fritiden bli mycket tråkigare. Men det är skönt att ha folk som man aldrig träffat eller känner i vardagen, för då vet inte folk hur jag är. Man känner sig inte bedömd på något sätt som man kanske gör när man träffar en ny person. För över datorn är allt du kan bedöma hur någon skriver, men det är oftast inte något man tänker på. Dessutom är det ofta lättare att prata med någon främmande. Man vet då att dem inte kan skvallra för någon, inte heller har dem anledning att ljuga för en. Så dem behövs. Som kryddan på maten.

Övriga omkring mig: Dem jag inte träffar lika ofta eller som inte spelar så stor roll i mitt liv måste jag också tacka. Allt från lärare som försöker göra lektionerna roligare, trevliga människor man träffar på stan eller vem som helst som gör något för att försöka förbättra. Bara ett leende kan ibland pigga upp en om man är på väg att deppa ihop. Det är ju dom allting kretsar, hade inte busschauffören till exempel kommit i tid skulle man få stå och vänta länge.

Så detta inlägget är till för att tacka. Tack skulle jag kunna säga tusen gånger till alla, men det skulle kanske bli överdrivet. Istället skriver jag ner hur jag känner och så får frivilliga ta sig tid att läsa igenom det. Dessutom tänkte jag lägga upp en liten bild, men det hinner jag inte om jag ska kunna gå och sova i tid (eventuellt kommer det en annan dag). Istället lägger jag upp en låt som har en textrad som har fastnat i min hjärna. Jag vet inte om resten av låten passar, men just den raden är klockren just nu.

I natt vaknade man halv sju av att allting plötsligt skakade. Det kändes jättekonstigt, men det var i alla fall inte bara jag som märkte det. Några sekunder senare var hela huset klarvaket Men det slutade efter bara några sekunder, så vi pratade lite snabbt om det. Min mamma var helt säker på att det var en jordbävning och att vi skulle gå ner, medan min bror trodde det var en hård vindpust och att vi kunde gå och sova igen. Trött som jag var trodde jag min bror och gick och lade mig, dock somnade jag först några minuter innan klockan ringde.

Men senare fick jag veta att det faktiskt var ett skalv- Sveriges första i historien rättare sagt. Det är ju självklart man blir chockad, men det finns inte mycket mer att säga. Det känns bara... tomt, eller nåt.

Nu är det flera dagar sedan jag bloggade senast. Jag ber om ursäkt och får väl helt enkelt säga sanningen- jag har glömt bort det och när jag väl kommit ihåg det har jag inte orkat. Istället tänkte jag nu sammanfatta helgen i ett inlägg.

Lördagen finns det ingenting att säga om. Jag var hemma hela dagen och slösade bort flera timmar med att spela The Sims. För dem som känner till det kan jag fördjupa lite och säga att jag för ovanlighetens skull byggde en massa- en kyrkogård, badhus och slutligen ett konserthus. Utan att försöka skryta blev jag nöjd med det.

På söndagen däremot hände det grejjer. Det började med att man skulle upp åtta på morgonen för att åka iväg på en jultävling (badminton). Det mest spännande i början var att se vem jag skulle spela med, då jag inte hade ordnat någon själv. Men jag fick spela med en pappa som brukar vara i den gruppen jag är i- och jag måste säga att han tog jättemånga bollar! Flera bollar som egentligen skulle vara mina lyckades han också ta förutom sina egna. Däremot hade han en himla vinnarskalle, vilket kan disskuteras om det är bra eller dåligt. Men det slutade med att vi kom på en andraplats i den lättare delen, men det ledde till att jag vann en ask After Eight. Underbart gott är det.
Men sedan hade jag inte tid att andas ut, för då skulle jag direkt till kyrkan och börja träna inför ett Luciatåg. Vi tränade i ungefär fyra timmar (med pauser, fika och annat) innan det började. Måste säga att jag inte gillar tanken på att hålla ett levande ljus i handen, men det gick bra. Dock blev det väldigt snyggt, det lilla man kunde se från min plats. Men sedan åkte jag tillslut hem och så fick man lugn och ro.

Idag var det som vanligt på måndagar- ridning. Dock var det avslutning idag, så vi hade för ovanlighetens skull Gymkhana. Senast jag hade gjort det var när jag hade ridit i ett halvår- resultatet blev att jag för första gången i mitt liv ramlade av en häst. Det gjorde ju såklart en lite nervös också, särskilt som det var tre hästar som vi skulle använda- och ingen av dom känner jag till särskilt bra sedan innan. Men jag hamnade med Mellon, en gullig och snäll fux. Senast jag red honom var för över ett år sedan, men han var härlig. ast han tyckte det var jättekul, så han var ganska pigg. Så fort startsignalen gick galopperade han iväg utan att vänta på att jag skulle vara beredd. Allt man kunde göra var att styra och försöka få ett kontrollerat tempo. Men häligt var det! Men dem andra två som också hade Mellon hade problem med att styra honom och det slutatde med att en ramlade av, så dem fick byta lag. Dem andra två tjejerna klarade av honom bättre och vi sammarbetade och gick tillslut honom lugnare.

Och hör sitter jag nu. Imorgon är det bowling med skolan och efter det ska jag med Lizzie hem och plugga matte. Dötråkigt, men det är ju något som behövs. Dessutom är det bara fyra skoldagar kvar! Det är nästan obegripligt att det redan gått en termin, det har gått så fort. Men det har det i alla fall, och det ska verkligen bli skönt med lov. Jag har kommit in i en riktigt skoltrött perriod.

Usch, jag som tänkte att jag skulle gå och lägga mig tidigare ikväll, nu kommer det bli den vanliga, sena, tiden! Aja, bäst jag slutar nu. Hejdå!

Ja, då var idol över för dethär året. Nu blir det bara att se fram emot nästa...

Kevin: Jag hade nästan förväntat mig att han skulle vinna hela skiten, men kunde ändå inte hjälpa att bli lite besviken när det väl hände. Men man kan inte alltid få som man vill.
Alice: Synd att hon inte vann. Vinnarlåten passade verkligen hennes röst i slutet när hon klämde i, då fick jag nästan gåshud. Men då får vi hoppas att hon blir mycket mer känd än Kevin, så har det ju varit innan. ;)

Ja, då var dethär den sista rapporten om Idol. I fortsättningen kommer fler vanliga inlägg skulle jag tippa på. Punkt slut.

Det visade sig att vi ska vara i ett annat klassrum än vanligt. Tur det så jag inte satt kvar där när vi eventuellt började. Men samtidigt pinsamt, särskilt som läraren gav mig sin vanliga, dimmiga, blick, och undrande såg på mig. Så jag flydde snabbt. Men nu börjar jag snart, tänkte bara skriva om det. Men nu ska jag lämna datorn, hejdå!

(Jag vet att jag inte skrivit någonting alls på länge och att detta kommer alldeles för sent. Men bättre sent än aldrig säger man ju, så här kommer mitt vanliga inlägg om Idol. Dessutom blev det något fel, så allting försvann. Så jag skrev om det, så nu kommer det ytterligare en gång, mer kortfattat.)

Alice: Den första låten var bra och jag blev glatt överraskad att låten efter var ännu bättre. Hon gjorde den låten jäkligt bra måste jag säga.
Robin B: Jag är riktigt besviken på juryn. Hur kunde dom sitta där och erkänna att dem valde fel låt till honom? Välj något som passar istället! Men han gjorde ju så gott han kunde och den andra låten blev hans glänsarlåt istället. Den gjorde han ju jättebra.
Kevin: Jag blev inte ett dugg förvånad att han gick till final. Det var som vanligt när han sjöng- juryn hyllade honom medan jag uttråkat längtade till nästa person.

Fick nyss veta av en i klassen att vi börjar tio minuter senare än vad som står på schemat. Så nu tar jag mig tid att skriva lite här.

Det är väl bra med mig antar jag, även om jag inte skrivit på ett par dagar. Idag (om fem minuter) ska jag ha matteprov. Ångrar nu att jag inte tränade igår kväll. Nåja, hoppas det går bra.

Och trots att jag åt en halv macka mer än vanligt är jag hungrig. Konstigt?

I alla fall, vi får se hur det går.

Jag och mina föräldrar såg på reprisen av idol. Anledning: det fanns inget annat på teve. När Johan åkt ut säger min mamma:

Mamma: Han kliar sig alltid i håret, Johan.
Jag: Ja, det är sant... *Smått fundersam*
Mamma: Han måste ha löss eller något. Någonting måste det ju vara.

Jag räknade innan på hur lång tid det är kvar tills det är final och blev överraskad när jag såg att det bara är två veckor kvar. Nästa vecka bedöms vilka två det är som hamnar i finalen, ska bli kul att se!

Johan: Första låten var riktigt dålig. Men under andra låten fick jag ett gott skratt när han gick ner på knä framför en tjej i publiken. Hon blev ju helt hysterisk! Vad trevligt för honom att hon skrek honom rakt upp i ansiktet. Hur han nu kunde hålla masken. Sedan när hon fick komma upp och krama honom skrattade jag ännu mer. Om du missat det kan du surfa in på Youtube, där ligger redan ute en massa klipp på henne och hennes små personliga anfall.
Om man istället ska se till sånginsatsen var faktiskt andra låten ganska okej.
Alice: Som jag innan sagt om henne: gick in genom ena örat och ut genom det andra. Hon har självklart varit bättre, men hon var ändå bra idag. Hon borde inte hänga löst.
Kevin: Hm, mitt tycke om honom har ändrats en aning under förra veckan och denna kvällen. Jag vill inte säga att han är bra, men jag tycker han är bättre.
Robin B: Han var bäst enligt min mening. Jag var rädd att han skulle åka ut, men det verkar som om jag hade fel. Tack och lov. Första låten var medelmåttig, men andra låten gjorde han riktigt bra. Toppen!